Ja, här är alltså min lilla fot den 1 mars 2015, precis innan vi åkte tillbaka till München igen. Där startade jag med sjukgymnastik och simning och först då, dvs. efter drygt fyra och en halv månad, kunde jag se att jag kommer att bli bättre och bättre. Smärtorna har börjat klinga av något och jag har dragit ner på pillerknaprandet. Yes!!!!

Ja, såhär drygt fyra månader efter operation....

Ja, nu ser jag att att jag faktiskt kommer att bli bättre och bättre - äntligen! Gipset fick jag behålla i 12 veckor och sen blev det den berömda stöveln igen i ytterligare ett par veckor. Sen bestämde jag själv att stöveln på intet sätt hjälpte mig att väcka de insomnade musklerna och senorna i foten, så jag började träna utan. Nu följde en mycket smärtsam och svår tid med stora doser av smärtstillande tabletter och en rätt deppig framtidstro. Men efter ytterligare en tid kom jag till en sjukgymnast här i München samt började simtränare och så....plötsligt kändes allt mycket bättre. Mitt högra knä har bråkat också en del till följd av konstig belastning, men det känns också bättre nu. Jag bygger långsamt upp min förtvinade vadmuskel och min ledsna quadriceps femoris. Jag tror det kommer att avlasta knä och fotled på sikt.

Jaha, då var det favorit i repris...

Fast denna gång gick det faktiskt rätt så bra på sjukhuset.Jag hade mindre ont och allt upplevdes mycket lindrigare totalt sett. Därinne i foten har jag nu som ett litet Eiffeltorn av skenor och skruvar härs och tvärs - en steloperation helt enkelt. De har placerat en liten kudde under vadbenet så att jag inte förlorar så mycket i höjd på den högra sidan och så har de sprutat in benmassa från knät. Nu skall det bara läka fint ch prydligt, hoppas jag så innerligt! Två och en halv vecka har gått sedan operationen och jag äter nu endast två Alvedon morgon och kväll. En oöppnad ask med morfin ligger i skåpet. Det känns mycket bra.

Om en vecka blir trasig fotled stelopererad....

Ja, en sån här präktig stövel går jag omkring med för att avlasta fotleden och kunna röra mig tämligen obehindrat. Den är vansinnigt bekväm och trevlig och det gör inte alls ont när den är på. Nu laddar jag inför operationen om en vecka. Dvs jag hetsar upp mig och utmålar jämmer och elände, vilket är fullständigt onödigt. Tänk positivt! Jag ber till Gud att allt skall gå bra och inser att jag faktiskt inte har så mycket att välja på.

Här börjar eländet visa sig

Redan här ser man att den högra foten är på väg att kollapsa. Den ser sned och svullen ut. Detta var den 30 maj och vi var på besök i St Paul-de-Vence. Fast föga anande jag då hur dålig foten skulle bli redan inom ett par veckor. Ja, så blev det. Min högra fot, som aldrig blev riktigt bra efter operationen 2012, bestämde sig till sist för att släppa ifrån sig den konstgjorda fotleden med påföljd att allt gick sönder därinne. Nu står jag alltså inför en steloperation med försök till uppbyggnad av den trasiga leden, som förlorat minst 3 cm i höjd. Den 27 oktober skall det bli av. Oj, vad jag är ängslig.

6 april 2014

Ja, nu har det gått nästan ytterligare ett helt år och den högra foten har varit väldigt bråkig under större delen av tiden. Så fort jag har haft på mig ett par skor med fel klackhöjd så har foten börjat göra så ont så att jag haft svårt att gå i minst en veckas tid efteråt. Värken ar flyttat mellan den yttre fotknölens undersida till den inre fotknölens ovansida samt baktill under hälen och värken vid belastning har varit påtaglig. Foten har varit svullen och värkt under dag och kväll, fast nattetid har den varit så gott som smärtfri. Nu de senaste dagarna har foten varit något snällare, kanske tack vare simningen. Det blir nu tre gånger i veckan, vilket känns genomförbart. Den vänstra foten har i princip varit bra hela det gångna året, vilket är nog så glädjande. Ärren har bleknat ganska bra, men syns framför allt när man sträcker på vristen. Jag kan i princip endast bära helt platta skor, så Pretty Ballerina har blivit min favorit.

Långsam uppbyggnad

Ja, man hade ju hoppats kunna skriva ett hurtigt inlägg igen efter ytterligare 2 månader, men det är ganska trögt med återhämtningen av höger fot. Däremot är jag i ganska god muskeluppbyggnad, fast smärtorna fortfarande är besvärande. Jag simmar 2 ggr i veckan, promenerar varje dag olika långa sträckor beroende på smärtan i foten och cyklar varje helg flera mil per gång. Vänster fot är i alla fall snäll, vilket man kan glädjas åt. Smärtorna i höger sitter över och under den yttre fotknölen och är ibland så jobbiga att jag inte alls kan promenera. Men cykla går ju bra. Det är bara att kämpa på. På söndag åker jag till Sverige igen och skall röntga höger fot och då kanske doktorn kan säga vad det är för fel. Hoppas det inte är något allvarligt.